har ringt till maken. Yngste är i Rom, så han är ursäktad. Och dom andra pratade länge med ömme fadern, han var så glad. Självklart cirklar mycket runt 27 november för oss alla, vi är lite fixerade just nu. Det blir en sån lättnad när det är klart. Och det är så många detaljer som skaver. I går kom jag plötsligt på hur irriterad jag blev på ena kusinen när vi träffades i juli och han plötsligt kastade fram att han hade minsann träffat snickare i hembygdsgården där han bor i närheten, och dom hade minsann sagt att maken var den otrevligaste människa dom träffat 1996. Tackar, tackar. Där sitter vi runt bordet och maken är ju rätt bräcklig och får detta kastat på sig. Dessutom känner jag ju maken, han har visst haft sina egenheter genom åren, men att någon påstår att han skulle varit genuint otrevlig känns bara bisarrt, han har ju snarast varit översocial, enligt min mening. Men snart ska vi vara klara med det här.