söndag, 11 november, 2018


ändå, från Rom, Yngste. Det är vad han uppfattar som ordinär sommar där, fast romarna har vinterjackor, det tyckte han var lite komiskt. Och dom har ätit gott och bott i en del av Rom där vi inte traskat så mycket, men i morgon åker dom tåg till Florens. Där har jag inte varit, men han lovade att skicka nån bild. I dag hade dom gått runt på Palatinen, åh så härligt det låter. Rom i hjärtat. Att promenera utefter Tibern med platanerna, mina favoritträd. Och jag kunde snabbt googla mig fram till deras hotell, nog är tekniken rolig. Och det gläder mig att flickvännen har gillat det hela.

Och maken tittar på nån sorts naturprogram där honan bygger boet och hanen bidrar med att sjunga vackert. Jo jo. Förmodligen hotfullt för artfränderna.

har ringt till maken. Yngste är i Rom, så han är ursäktad. Och dom andra pratade länge med ömme fadern, han var så glad. Självklart cirklar mycket runt 27 november för oss alla, vi är lite fixerade just nu. Det blir en sån lättnad när det är klart. Och det är så många detaljer som skaver. I går kom jag plötsligt på hur irriterad jag blev på ena kusinen när vi träffades i juli och han plötsligt kastade fram att han hade minsann träffat snickare i hembygdsgården där han bor i närheten, och dom hade minsann sagt att maken var den otrevligaste människa dom träffat 1996. Tackar, tackar. Där sitter vi runt bordet och maken är ju rätt bräcklig och får detta kastat på sig. Dessutom känner jag ju maken, han har visst haft sina egenheter genom åren, men att någon påstår att han skulle varit genuint otrevlig känns bara bisarrt, han har ju snarast varit översocial, enligt min mening. Men snart ska vi vara klara med det här.

i dag, dimman har legat tung. Vi kom iväg i ganska god tid till kyrkan iaf, och det är så underlättande så länge det inte är snö. Och jag kom ihåg att ta ut kycklinggrytan ur frysen innan vi åkte i väg. En bra söndag.

Sen förvånade mig golvuret, det slutade plötsligt att gå tjugo i två. Och inte hade det slagit timslag heller innan. Men jag drog upp loden och satte igång pendeln och nu fungerar den utmärkt igen. Det är min lätta oro att den ska ge upp på något sätt eftersom maken är så fäst vid den, och han anser att om han varit frisk hade han kunnat ordna till problemen. Så länge den går igång igen är jag nöjd, den slår ju en liten melodi varje kvart, längre halv och ännu längre kvart i och så hela melodin vid heltimme plus timslagen då, när allt fungerar. Och jag stannar pendeln varje kväll, för det mesta vid nio, då tycker jag det räcker.