fredag, 9 november, 2018


så att jag köper nytt oavbrutet. Jag hade med mig en svart yllejacka med broderade blommor till min utflykt. Värdinnan har ju en granne (snart 90!) som är otroligt skicklig på att ändra precis vad som helst. Hon anlitas av den där affären, där jag köper mina kläder f ö, men hon gör också saker bredvid s a s, och hon åtog sig min jacka. Jag kollade i fickorna och hittade ett kvitto från 1997, så jackan är alltså drygt tjugo år och oerhört snygg fortfarande, fast lite för stor då. Men nu är den lagom. Hon konstaterade att axelvaddarna liksom hade upplösts (inte så konstigt efter drygt 20 år), och värdinnan hade några extra, visserligen hudfärgade, men jag gick bort till den syende. Och hon klädde förstås över dom med svart foder och pressade jackan till i morse. Så glad för detta.

Och sen hände något lätt irriterande här hemma. Jag stod på uteplatsen och hörde hur någon talade med grannarna (i vår förra lägenhet) och så kom hon förbi mig. Och jag sa artigt – ‘hej’. Det råkade vara en mamma till en klasskamrat till Äldsta, men kvinnan råkade för ett antal år sen jobba inom äldreomsorgen och skulle hantera maken under en avlastning och det hon sa då, kan jag bara inte upprepa, men det var långt ifrån lämpligt. Verkligen inte alls, och jag kände hur arg jag blev, bara av att se henne. Jag hoppas hon inte kommer att bli ett vanligt inslag i besöksbilden här.

här hemma igen, ja vi har elström, så det är inga problem så. Och hemresan gick utmärkt, lite regn då och då och mycket dimma, men det gick bra. Och jag tankade bilen innan jag parkerade på parkeringsplatsen här. Det känns tryggare att ha full tank, man vet aldrig vad som kan hända.

Och i går kväll var jag på en väldigt trevlig mannekänguppvisning, inte precis mina vanliga aktiviteter, det här. Jag hade redan innan funderat på att jag kanske skulle köpa ett par nya vinterbyxor, så jag passade på där, ett par som passade perfekt, svarta med röda avrutningar. För säkerhets skull noterar jag också att jag köpte en ny ytterrock till maken, en i princip likadan som han har, fast lite hade dom ändrat sen jag köpte den förra för tretton år sen.

Och när vi kom innanför dörren i går kollade jag mobilen. Äldste hade ringt. Vi har fått tidsram från juristen, 27 november ska allt pappersarbete vara klart, och rimligen kan vi då ta ett snabbt avsked av släktingarna. Men det har tagit mycket längre tid än vad vi var överens om från början, inget att göra åt nu, bara det blir klart. Så sen sov jag mycket oroligt i natt, bisarrt nog.