söndag, 4 november, 2018


satte jag mig med medicindelandet. Eftersom maken ska vara på avlastning behövs den större dosetten också där jag lägger ner den smärtstillande i facket, eftersom jag inte kan lita på att personalen kommer ihåg att ge den varje gång. Men det är ändå enklare här hemma att ha den mindre i gång. Fast den mindre är vertikalt konstruerad och den större är horisontell, så jag måste tänka till lite extra så allt blir rätt. Nu är det klart.

Och så funderar jag på vad vi ska äta i morgon och på tisdag. Kanske behöver jag baka dom där grahamstekakorna i morgon också, så att vi får lite bröd till tisdagsfrukosten. Och tvätten måste också omorganiseras mot vanliga veckor. Så det är inte bara att sätta sig i bilen och åka i väg, om man säger så. Men jag är väldigt lättad att det verkar bli bra väglag, mycket blir enklare då.

ihop mig lite grann. I morgon bitti – eller vad jag uppfattar som tidigt – ska jag dels skriva ett uppskattande mail till den kommunala handläggaren, med förhoppningen att inget ändrats sen i fredags då, och så ska jag maila vår jurist för att försöka få någon sorts horisont på vår planering. Nu är jag borta tisdag till fredag veckan som kommer, men jag hoppas innerligt att det inte trasslar till det. Eftersom jag inte hört något hittills, så vore det kanske rimligt att det inte är planerat just till dessa dagar. Och vi som från början fick uppgift att det skulle vara klart andra oktober, det är skillnad, inte minst för Äldstes familj.

Och jag kan tillägga att bilen startade utmärkt både i går och i dag med den andra nyckeln. För säkerhets skull tar jag med båda på veckans resa.

och det händer att man läser något, som man inser förändrar livet för någon närstående. Så är det stup i ett. Det var förstås en dödsannons nyss. Och den döde och jag träffades inte särskilt mycket, men eftersom jag vet hur mycket han betydde för någon som står mig nära, så var det ändå märkligt. Någon med mycket stor integritet, en rolig person med omtanke om många. Men det är inte okomplicerat att bli väldigt gammal, inte ens om man bor kvar i hemmet där man bott länge. Och ingen kan väl påstå att pågens kanelbullar är särskilt näringsrika, inte precis hela kostcirkeln, men det går ju snabbt att äta en bulle eller fler, och tydligen kan man bli rätt gammal även på den dieten. Och i augusti skulle det vara kräftskiva, även om värden råkade få en hjärtinfarkt dagen innan. Han vaknade till när ambulanspersonalen sa – ‘nu tar vi dig till sjukhuset’, och det tänkte han verkligen inte vara med om, så han sa – ‘så fan heller, jag ska ha kräftskiva i morgon, så ni får köra mig till vårdcentralen, annars behåller dom mig bara’. Ja ja, det blev kräftskiva. Avhållen och saknad, trots att vår bekantskap var sen.