lördag, 3 november, 2018


är väldigt viktig för mig. Redan när jag började gå i kyrkan så var det en stor helg i livet, som väldigt ung åkte man på stora ungdomsmöten där man sov på luftmadrasser i skolsalar och vartannat år var det i domkyrkan i Västerås, imponerande och roligt på många sätt.
Och sen, under många år, kyrkan vid sjön, där vi var i dag, gudstjänst på eftermiddagen, körsång, ljus, mycket folk, tacksamhet. Och som avslutning står man utanför kyrkporten, kören sjunger, prästen läser böner för dom som vilar där och så är det alla ljusen på gravarna, vackert och tänkvärt.

Och jag tänker förstås fortfarande på den där Allhelgonahelgen för fjorton år sen, när jag åkte tåg ända till Rättvik, Sankt Davidsgården som var en viktig plats för mig för länge sen, och då – för fjorton år sen – åkte jag dit igen, förbi den blå Clas Ohlson-skylten i Insjön, likadan som alltid. Tystnaden, utsikten över Siljan, frost i gräset, kapellets skönhet, enskilt samtal, tacksamhet över något som kändes som en ny början. Jo. Inte anade jag då att tre veckor senare skulle sannerligen mitt liv ändras radikalt, maken fick sin stroke. Alldeles annorlunda blev det.

 

 

var god, vågar jag påstå. Och fortfarande skiner solen. Jag sitter och funderar på det här med bilen och startandet. Jag ska se till att ha båda nycklarna med mig och kanske använda den som hittills legat i skåpet i stället. Och jo, jag har skrivit upp numret till bärgaren också och har bredvid mobilen. Jag orkar inte ta tag i det förrän jag kommer tillbaka från nästa veckas utflykt, för jag utgår från att jag kommer tillbaka. Det gäller att ha en positiv livsinställning.

Just nu läser jag tredje låneboken, Vem vill bli miljardär? av Vikas Swarup. Ett svagt minne säger att den blev film, fast jag ser så ytterst sällan på film att det inte spelar nån roll för mig. Dom andra två böckerna läste jag lite raskare, men på något sätt kände jag att jag avvaktade lite med den här, jag har ju tittat igenom David Batras indiska äventyr alldeles nyss, så det kändes lite tårta på tårta, men å andra sidan är jag ju inne i miljön nu.

tänker jag, men jag har gjort 14 kladdkakemuffins iaf här på morgonen, rentav före frukost. Jag gillar, som jag skrivit många gånger, en liten kaka till kaffet efter maten. Gärna en lite större kaka på söndagen. Och jag har en omgång morotsmuffins med glasyr i frysen och nu har jag kompletterat med kladdkakedito.  Snart ska jag sätta in en kyckling i lergryta i ugnen, klassisk mat på Alla Helgons dag hos oss. Den tar 90 minuter att laga, och det passar bra den här dagen, när Högmässan är kl 16.

Lite moln finns det vid horisonten, men annars är det rätt strålande solsken. Mina blommor på uteplatsen prunkar fortfarande, och den lilla ljusblå och vita Madonnabilden jag köpte i Assisi förra hösten hänger fortfarande bredvid ytterdörren, och solen sken så vackert på den.

När vi bodde i hus hörde det till att jag räfsade löv på baksidan av huset på förmiddagen denna dag, men nu slipper jag alla dessa löv. Äldsta och familjen räfsar vid sitt sommarhus, men möjligen blir det lite mindre nästa höst när dom nu tog ner ett par träd.