tänker jag. Saker som hamnar på fel ställe och självklart blir liggande där tills någon – dvs jag – plockar bort. Det är dessutom nästan alltid jag själv som lagt dom där. Undantaget är det lilla bordet bredvid fåtöljen, som maken sitter i framför tv:n, där lägger han uppslagna böcker och tidningar i ett växande berg. Dvs det växer tills jag ryter – ‘men nu måste vi (jag) rensa upp här’ och det beror oftast på att dom där uppslagna böckerna har en tendens att bilda jordskredsliknande högar på golvet.

Det händer att jag tänker på en kär vän, som brukade säga – ‘när B måste fälla ut extraskivan på köksbordet för att vi ska kunna äta, så ryter hon att jag måste plocka undan’.

Så i morgon gör jag en insats, rentav dammar av lite här och där.