måndag, 6 augusti, 2018


har en fantastisk förmåga att kila sig in mellan tänderna. Jag är lite för lat att gå och rensa bort dom dessutom, jag ska ändå snart kasta mig in i tandborsteriet, så det får räcka.

Och just nu är det befriande svalt, det förefaller osannolikt att det skulle bli nån sorts värmerekord på onsdag, men vad vet jag.

Och på fb råkad jag i nån sorts diskussion med någon, som jag inte känner, som ansåg att bensinen kunde gott kosta dubbelt så mycket och höll man inte med var man klimatförnekare. Det tycket jag var lite orättvist, faktiskt, för kollektiva transportmedel är inte vår bästa gren, trots makens stora tågkärlek och mitt cyklande här i närområdet.

Och i morgon är det en ny dag. När jag har varit på apoteket ska jag titta lite på krukorna på uteplatsen, möjligen skulle växterna må lite bättre om jag klippte lite. Jag vet inte om man kanske kan gödsla lite grann så här på upploppet av säsongen. Det har varit tufft också för min lilla växtlighet.

Annonser

så pass att det känns lite ovant. Men det gick utmärkt att cykla till biblioteket och jag lånade tre böcker, en snarast till maken (trots allt!) och han började på den, men i det här fallet förstår jag honom att han inte var helt nöjd, en författare som driver en tes han (och rentav jag) inte är helt bekväm med, men ändå. Och jag lånade en kåseribok, tjugo år gammal, av Cecilia Hagen, det kändes lite lagom, så den har jag läst ut nu. Sen blev det en Donna Leon, som jag tror att jag inte läst. Delvis gillar jag hennes böcker för matbeskrivningarna. Jag har bara varit en gång i Venedig, men kan tänka mig att det måste vara en mycket annorlunda plats att bo på.

går det bra, men ibland är det här med att laga mat väldigt tråkigt. I dag stod jag och tittade på den tomma diskbänken innan och tänkte på allt som skulle hackas och röras och stekas och allt som skulle plockas fram. Och då kändes det nästan som den där reklamen – ‘tänk om du, nästa gång du ska till återvinningen, inte alls skulle åka dit’, fast jag lagade maten ändå. Och jag undrar alltid om dom åker i väg med grejorna till återvinningen kvar i bilen, när dom kommer fram till det där huset vid havsstranden.

Men här blev det en sorts köttbullar med tomatsås. Och nu ska jag väl satsa på biblioteket.

igen. Detta råkade vara den där sällsynta natten, då jag nästan får sova, så just det var ju bra. Sen vid frukosten nämnde jag att jag ska lämna böcker på biblioteket och då var det kört s a s. Jag lånade ju en bok, som jag tänkte att maken kunde vara intresserad av, till den här veckan vi var borta. Men det var fel på den, den var för bred. Och det kan jag inte göra så mycket åt, så jag lämnade det utan kommentar då. Men nu vid frukosten skulle detta stötas och blötas igen. Och igen. Och jag blev riktigt irriterad, för det är väldigt sällan som någonting jag lånar blir mottaget med entusiasm. Antingen är boken för bred, eller också är den för tung, eller också är det fel på typsnittet eller också är det helt enkelt fel på innehållet. Det är alltså inte särskilt enkelt att låna böcker åt någon annan öht, och maken är definitivt inte enkel att göra nöjd i såna lägen. Och jag vet att han har komplicerat synproblem på vänsterögat, att han är förlamad i vänster sida och att allt tar längre tid. Jag vet.

Och sen blev det dags för badrummet, där det fortsatte trassla. Och när jag hade tvättat honom och gått ut till mina sysslor, så satt jag en kort stund på uteplatsen och tänkte sen att det var dags att ta på maken kläderna. Men då hade han glömt att han skulle borsta tänder och raka sig, så han hade gått ut till den på förmiddagen svala balkongen. Men nu är han både rakad och påklädd och sitter i den den svala förmiddagsbrisen.

Och jag samlar ihop mig.