tisdag, 31 juli, 2018


med fläkten på. Och min mobil ringde. Jag kollade förstås och såg att det var ett synnerligen okänt nummer, så jag svarade inte. Frankrike, när jag kollade. Fast maken blev förstås väldigt engagerad, han kan inte alls utgå från att jag har koll och att om jag inte svarar, så beror det på någonting. Han trodde förstås att det var något av barnen som ringde inför morgondagen och att jag missade ett viktigt samtal. Själv tycker jag inte alls att det var rimligt, och om jag nu hade missat något viktigt, så hade jag ju sett numret och kunnat ringa tillbaka.

Och förut i dag ringde en försäljare, men jag svarade faktiskt. Men jag säger bara – tak, men nej tack’ och lägger på. Maken är förbryllad över att man kan göra så.

Och så hade jag fläckar på en duk och skulle spruta fläckborttagning på den och det gick inte alls. När jag hade hållit på och kämpat en lång stund med flaskan visade det sig att röret till själva sprutmojen helt enkelt hade gått i små bitar, så då fungerar självklart ingenting. Men jag hällde helt brutalt vätskan direkt på duken och nu är den tvättad och halvtorkad och ligger i mangeln.

är 70% och jag vet inte ens om det är mycket, men det känns väldigt klibbigt. Och jag är kanske inte ens säker på att mätaren är exakt. Hur som, är det en lättnad när man lyckats laga mat och dessutom äta upp den. Och limporna står och jäser till halv fyra nu. I går hade jag nån sorts plan att ev baka en toscakaka till i morgon, men det kanske inte blir så mycket med det.

Och maken muttrade när vi åt – ‘jag vill inte vara långarg, men jag tänker ändå på det där mötet med släktingarna’ och så tog han ett exempel på det som hade sagts, och jag kan bara hålla med. Det är inte lätt att bara rycka på axlarna och gå vidare i nuet, eller vad man skulle säga i bästa mindfulnesstil.

i går kväll innan jag lade mig. Det lät som om det regnade mot fönsterplåten, men det tyckte jag var osannolikt, men när jag sen skulle stänga balkongfönstret så visade det sig att det faktiskt gjorde det. Ett ganska stilla regn, som hör på ett litet tag. Tacksam för det. Och när maken gick till badrummet var det ganska dimmigt ute, men nu – före åtta – strålar solen igen. Jag satte mig först på uteplatsen mot öster med tidningen, men jag gick in, det blev för varmt.

Och min plan att blanda ihop grahamslimpor tog slut. Jag tänkte att det kunde vara bra att göra det innan det blev för varmt, men den jäst jag hade hemma hade torkat ihop. Det får bli limpor senare i dag.