måndag, 30 juli, 2018


att den där diffusa gränsen för vad man egentligen orkar, är rätt nära, så känns det inte särskilt hoppingivande när meteorologer säger att det nog kan bli lite varmare i morgon. Och maken sa nyss, när han lade sig ner, att det är nästan lite tungt att andas. Det känns inte så bra. Faktiskt.

Och jag ska köpa mjölk och skinka på förmiddagen i morgon. Jag hade tänkt mig en sorts kyckling till middag, men nu vet jag inte om jag orkar fixa. Jag får se vad jag kan se på coop i morgon, där är det iaf svalt.

Och jag är inte förtjust i jättelilla vintrar, jag minns fortfarande att jag frös under den långa kalla perioden, men det här går inte så bra. Jag gissar att jag inte kan sitta i fåtöljen på uteplatsen och sova, antagligen skulle tidningsbudet bli förvånad.

här på eftermiddagen, magnum vit, den lilla varianten. Och danska väderservicen, som jag brukar titta på för åskprognoserna, visade 33° här och det kan vara rätt. Jag lade mig på sängen och läste lite. Och maken hade turen att se ett ovanligt lok köra förbi förut i dag, så nu sitter han med en av sina lokböcker och tittar på bilder. Innan lyssnade han igenom två cd:ar med Bachs Wohltemperierte Klavier, så han gör så gott han kan i värmen.

Och själv funderar jag över onsdagen, Äldsta kommer förbi med familjen och Tvåan tänkte åka hit med familjen. Det råkar vara Äldsta födelsedag, så jag antar att jag köper en tårta, typ. Kanske glass och hemkokt kolasås vore lagom. Jag får fråga Äldste också om någon/några av dom vill titta in. Det är Äldstes och svärdotterns bröllopsdag, dessutom. Och ett år sen vi flyttade.

Men i dag var det min pappas födelsedag, fortfarande saknad, trots att jag numer är äldre än vad han blev. Och jag tittar på mina händer, nog är det konstigt att jag hela min uppväxt tittade på mammas händer, eleganta naglar och alldeles olika mina, och för bara några år sen såg jag att det är ju pappas händer jag ärvde, samma sorts naglar, samma proportioner fast mindre då.

när dagens mat är både lagad och uppäten. Och maken drack två glas äppeldricka efter maten, det är personligt rekord. Han brukar glömma den enda glaset, så jag brukar få påminna.

När jag vek ihop komposten och dom små flugorna svärmade blev jag stressad. Sen ringde Tvåan och jag klagade. Hon sa – ‘men ta en burk med vinäger och en droppe diskmedel’, och jag sa, lite uppgivet, att det hade jag testat förut och inte fått en enda fluga i burken. Men hur som, så ställde jag den preparerade burken på diskbänken och nu har jag fått minst tjugo små flugor. Fascinerande. Och Tvåan sa – ‘jag tycker det är jätteroligt och brukar visa upp burken, när vi sitter och äter, och dom andra är inte alls roade’, och så fnissade hon.

och jag börjar gå ner i varv efter morgonen. Maken har duschat, jobbigt i vanliga fall, men nu när luften står stilla och hans minne är betydligt kortare än vanligt, så var det extra allt. Och så skulle lakanen bytas. Men nu känns det bättre. Fast ett mindre problem återstår. Jag vek ihop kompostpåsen och då flydde ca hundra små flugor för livet. Och frågan är då om dom återvänder till kompostpåsen eller om dom fördelar sig jämnt över lägenheten? Det lär visa sig.

Jag gissar att bästa taktiken just nu är att ta ett glas vatten till och så sitta en stund i den fortfarande svala inglasade balkongen, ett fönster öppet där. Och mobilen påstår att det ska bli 32° i eftermiddag.