och dessutom fukten. Vi tog oss till närmaste kyrkan och den var rätt varm också. Predikan kunde varit lite kortare, men han ville förmodligen ge ett gott första intryck, gott så.

Och vi tog oss hem och maken vilade lite före maten. Sen hoppade vi över kaffet, eftersom vi skulle till Tvåan. Välsignade ac! Hon hade bakat alldeles underbara bullar med vaniljkräm och vi satt på deras uteplats och fikade, under tak i relativt i skuggan. Och lille rottweilern hade en lite strumpa på tassen. Han hade dessutom råkat i slagsmål. Svärsonen hade promenerat i all stillhet med honom och på andra sidan gatan stod en bil, där ägaren just lastade in sin pitbull, som fick syn på lille rottweilern. Så pitbullen kastade sig snabbt ur bilen och fram till vår lille vän, men han var inte den som var den – han är ju ganska stor – så han lade ner pitbullen innan ägaren hann fram. Och det var ju en lycka att han faktiskt inte är en fridsam spaniel eller så.