söndag, 29 juli, 2018


irriterad, det ligger inte så långt bort här i värmen, det medges. Men när jag hämtade tidningen i postfacket, där den hamnar på söndagarna, så under låg en faktura från kommunen på det här larmet vi har. Den var daterad 18 juli, och skulle vara betald 31, så jag hann ju. Det är möjligt att den kom med ovanligt sen post i fredags – det fanns ingenting i facket när jag tittade i vanlig tid, men nog är det lite märkligt att det ska ta tio dagar för den att kravla sig från kommunhuset, som ligger ett kvarter bort. Nu råkade jag vara hemma och kunde hantera den genast, men det är inte helt säkert att jag alltid har sån tur.

Och just nu är det ganska svalt, det förefaller så osannolikt att det ska bli varmt i morgon igen, men enligt alla prognoser så blir det svettigt framåt eftermiddagen.

och dessutom fukten. Vi tog oss till närmaste kyrkan och den var rätt varm också. Predikan kunde varit lite kortare, men han ville förmodligen ge ett gott första intryck, gott så.

Och vi tog oss hem och maken vilade lite före maten. Sen hoppade vi över kaffet, eftersom vi skulle till Tvåan. Välsignade ac! Hon hade bakat alldeles underbara bullar med vaniljkräm och vi satt på deras uteplats och fikade, under tak i relativt i skuggan. Och lille rottweilern hade en lite strumpa på tassen. Han hade dessutom råkat i slagsmål. Svärsonen hade promenerat i all stillhet med honom och på andra sidan gatan stod en bil, där ägaren just lastade in sin pitbull, som fick syn på lille rottweilern. Så pitbullen kastade sig snabbt ur bilen och fram till vår lille vän, men han var inte den som var den – han är ju ganska stor – så han lade ner pitbullen innan ägaren hann fram. Och det var ju en lycka att han faktiskt inte är en fridsam spaniel eller så.