tisdag, 24 juli, 2018


möjligen finns det en och annan som skulle anse att det fattas fler, men det bortser jag ifrån just nu. Det ramlade alltså ut en skruv ur den svindyra pappershållaren, som jag köpte till toasitsen, och när jag skulle packa ihop sitsen i dag så vet jag att jag tänkte – ah ja, jag lägger den på det här praktiska stället. Mmmm, och nu kan jag inte hitta den alls. Typiskt. Å andra sidan har jag nu städat ur en del skräp ur väskorna, så kanske kommer skruven fram lite oväntat, sen. När jag tvättade hörde jag hur det skramlade i tvättmaskinen, så greps jag av lite hopp att skruven hamnat där. Icke. Det var förmodligen knapparna i en kofta (som inte ens skulle tvättats) som skramlade.

Och så skulle jag slänga den tomma kartan med min enkla allergimedicin i soporna, där när jag städade ur rummet. Fast jag gjorde tydligen fel, uppenbarligen slängde jag makens smärtstillande karta, inte jättemånga kvar och vi har mer här hemma, men lite snopet var det. Värmen, värmen.

stekt korv och potatissallad här hemma. Det infår normalt sett inte i mathållningen, men jag var lite slut när vi kom hem. Det var relativt svalt i bilen, fast man fattar ju inte riktigt vilken nytta ac:n gör, förrän man stannar bilen sex mil från hemmet för att dricka lite och öppnar bildörren och värmen verkligen slår emot en. Och torgtermometern här visade 34°, när vi svängde förbi den.

Och nu ska vi vila i morgon, dvs det är förstås dags att handla på morgonen, men om jag ger mig av tidigt, så går det nog. Och det är allra mest viktigt att maken vilar, han hade en incident i går kväll igen, när han skulle ta det där trappsteget in till boendet, det där som han gjort fyra gånger tidigare den dagen, men sista gången fick han panik och ramlade. Två nya starka män lyfte upp honom den där gången. Jag är förstås tacksam att det inte blev värre, och samtidigt blir jag uppgiven och upprörd. Och i morse seglade han uppför detta steg, som om han aldrig nånsin haft minsta problem med det. Just sayin’.