förstås. Jag satt nyss och tittade på en youtube-grej med en amerikansk läkare som jobbade med veteraner och deras stress. Han pratade om cortex och reptilhjärnan, det var intressant. Även om man inte varit utsatt för livsfara 24/7, så påverkas man=jag av den lågintensiva stressen, ständigt pågående. Det händer att jag kan slå av den, förstås, men ofta är reptilhjärnan väldigt inblandad. Det räcker iofs inte ha att ha en medvetenhet om det här, men lite enklare blir det ändå.

Som någon annan uttryckte det för rätt länge sen – ‘varför gör jag det onda, som jag inte vill?’, han jobbade också med sin reptilhjärna, Paulus.

Och vilken del av hjärnan det nu än är, jag tittar fortfarande på mina fästingställen på kroppen. Någon sa, att det kan ta en månad innan det slår ut.