på kvällen, när maken lagt sig, sätter jag mig och tittar lite i datorn, kanske på tv en stund. Jag behöver lite av det man ibland kallar egentid. Och notera, jag är alldeles utmärkt medveten om att maken är en vänlig och tålig människa, som bär sina svårigheter på ett beundransvärt sätt. Jag vet det. Fast så här på kvällen kan jag inte alls säga det om mig själv. Kvällsbestyren är dränerande. Vi är båda trötta och det där arbetsminnet är kortare än någonsin. Nästan varenda kväll när maken går till badrummet har han ingen aning om att han ska ta av sig kläderna och sen rensa och borsta tänderna, alla andra detaljer dessutom. Att man måste skölja av tandkrämen innan man använder handduken t ex, det är en källa till förvåning. Och samtidigt som jag håller koll på vad som händer eller inte händer i badrummet, så pysslar jag runt och drar för gardiner i sovrummet, lägger tvätt i korgar, dukar frukost, lägger linfrön i blöt till gröten och tar fram kläder till morgondagen.

Och nu har jag hunnit hit, nu andas jag lite grann.