förstås Call the Midwife så här på söndagskvällarna. Det är så gripande, faktiskt, rätt nyss och ändå så långt borta.

Och nu ska jag snart sätta mig och dela veckans medicin i makens dosett och skriva en handlingslista till apoteket. Det är snopet om tandtråden tar slut, typ. Och så fick jag besked från Äldsta att dom kommer och fikar här på tisdag. Trevligt. Samtidigt känner jag att jag måste nog skriva en lista på vad jag måste göra måndag/tisdag, det är så lätt att nånting glöms. Det är svårt att hålla allting i det stackars huvudet. Och jag kan inte påstå att värmen gör det enklare, men jag minns hur det var att frysa, så jag försöker andas lugnt.