maj 2018


i eftermiddags. Det blir väldigt varmt i vårt västliga sovrum när maken vilar före kvällstét, så jag pallade upp den med vår gamla barnstol som stativ och maken var väldigt nöjd. Och allra först när jag tog fram den så var sondöttrarna här, deras hår fladdrade betagande och dom var rätt nöjda med svalkan. Äldste hade ett evenemang, som dom nog hade tyckt hade varit lite långsamt, så dom fick vänta på ömma modern här. Det gick utmärkt. Lilla nästminsta sa att hon redan längtar efter den nya terminen, för då får hon en ny mattebok. Det tyckte maken var obeskrivligt komiskt, så har han aldrig tänkt. Nä nä.

Och jag har köpt present till minsta dotterdottern, första gången vi träffades var hon knappt en månad, lilla hon.

Och så fick jag ett litet utbrott på en tråd på fb, folk som diskuterar mediciner. Jo då, jag förstår att alla vill sprida sin kunskap, men kanske ska man inte utan vidare säga att andra ska sätta ut ena eller andra medicinen eftersom man själv mått så väldigt mycket bättre av det. Man har ju ett ganska litet statistiskt underlag, tänker jag. Och självklart tycker jag att man ska prata med vården och få bra bemötande där, absolut, men att med begränsad medicinsk kunskap ha bestämda synpunkter på vad andra ska göra med sina piller, det tycker jag är ett tungt ansvar.

kan man säga om vädret i dag, men varmt. Och jag vaknade lite tidigt, men kunde då unna mig lyxen att ligga kvar i sängen tills det var dags att gå upp. Efter maten ska jag försöka till en present till minsta dotterdottern, som fyller år nästa vecka. Den bör rimligen skickas senast onsdag.

Och äntligen tog jag mig samman och beställde färg till skrivaren, även om man inte väljer originalfärger, så är det dyrt. Men det är tröttsamt med felfärgade papper. Fast jag hade otur med färg (från en annan handlare) för ett par år sen, patronen hade gått sönder i frakten och dom vägrade ta något ansvar. Jag handlar inte mer av dom, förstås.

ta en bild på den halva budapestbakelsen (med hallon), men den var väldigt god. Och Äldsta har skickat ett sms med anledning av dagen s a s, och Yngste ringde, fast när jag svarade sa han lite häpet – ‘men är ni hemma?’. Han hade precis hunnit tänka på att det var söndag fm, men jag förklarade att vi avvaktar lite just i dag, men snart åker vi till en kyrka en bit bort.

Man vänjer sig fort, just nu känns +17 lite svalt, faktiskt. Men i morgon ska värmen vara här igen, det kan bli så, annars kan det också bli så att det här regnvädret parkerar sig här över. Jag ska ta tag i sommarplanteringen i veckan som kommer, lite pelargoner ute och så den ständigt närvarande hänglobelian. Och jag hoppas att det finns den mindre sortens petunior också, jag har mina idéer.

i morse och jag cyklade till kondis och köpte en bakelse. Maken och jag delar till kaffet efter maten sen. Vi är inte precis vana morsdagsfirare, men lite kan man ju slå till ändå. Och jag glömmer aldrig den mors dag, när Äldsta kom hem från Florida. Äldste följde med som moraliskt stöd – han hade inte körkort – när vi åkte till Köpenhamn och hämtade henne. Lille Yngste fick vara hos farmor och farfar, sötisen. Och vi var framme fem minuter innan planet landade, vi åkte genom ett nästan tomt Köpenhamn och efter oss stängde dom ner gatorna, för det var ett stort cykellopp på gång, stora danska hemvärnsmän i varenda gathörn. Och sen körde jag fel, när vi skulle hem, men det ordnade sig.

Men nu har det slutat regna och maken och jag ska åka till Mässa på eftermiddagen, det känns lite ovant, men närmast här är det nån sorts friluftstjosan, så klart när det regnar, och den mer vanliga kyrkan har hembygdsfrenesi i dag.

å andra sidan, fanns det kvar av den goda ölandschokladen, som jag fick för ett tag sen. Maken och jag delade rättvist. Och när jag fick den gjorde jag ett försök att gå in på deras hemsida, chokladhemsidor är alltid sevärda, men då fick jag nån sorts varning om att detta kunde vara datorvirusbärande, typ, och då blev jag nervös. Men chokladen var väldigt god.

Och för att inte glömma så har jag nu lagt in dom nio kronorna till betalning, jag litar inte helt på mitt minne, om det nu är så lång startsträcka. Dessutom fanns det en bok att lägga in betalning för, det är också pinsamt att missa. Nu har jag inte bestämt mig än, kanske låter jag den ligga lite diskret till nästa avlastning. Ett steg före.

eller snarare rätt mycket kallare nu. Den där åskan har inte dykt upp än, men det kan komma senare. Äldste och svärdottern deltar i ett sånt där cykelkalas under kvällen och hos dom har det regnat en hel del hittills. Ah ja, cykla kan man väl om det finns mat i förlängningen. Och det är klart att någon var tvungen att ringa om nånting, på ett sätt som Äldste karaktäriserade som passivt/aggressivt, att Äldste skulle göra nånting som jag anser att den uppringande hade kunnat ordna själv, men det är ju enklare att själv slippa göra något. En dag närmare, tänker jag, eller som sonen säger ‘Geduld’ – exakt. Tålamod. En vacker dygd.

I går kväll funderade jag på att ta fram fläkten till sovrummet, men just i dag är det inte aktuellt.

Jag hade tur i dag, när jag gick och handlade, det fanns riktig parmesan, så jag köpte en stor bit. En sorts lycka.

den hand man fått, eller hur det nu heter. Jag vet det. Allt annat är fusk. Och samtidigt är jag verkligen inte alls särskilt vårdande, tyvärr, och det här med att leva med någon med en neurologisk skada är inte något jag vänjer mig vid särskilt bra. T ex när vi sätter oss vid frukosten och maken säger att han faktiskt ser i ögonvrån att jag häller upp gröten, ja min reaktion är att då kan han väl vrida på huvudet, så han ser det klart och tydligt. Men han kan inte, tanken dyker bara inte upp.

Och nu är lördagens pärs avklarad, han är ren och nöjd med det, och tvättmaskinen snurrar. Väderappen utlovar att det kan bli åska i eftermiddag. Och jag har bytt duk på köksbordet, jag har nu som princip att använda dom vackra dukar vi har, och sen köpte jag en löpare med blå hortensior, som jag har lagt på mitten. A thing of beauty is a joy forever, typ.

en räkning från Transportstyrelsen på nio kronor också. Trängselavgift från helgen v 16, ska vara betald 07-02, så det ska vi väl försöka skaka fram. Nog tycker jag att räkningar under tian borde det vara billigare att låta bli att skicka ut, men det är jag, det.

En annan, lätt irriterande sak, är att jag inte fattade att jag borde ha smort in fötterna med solskyddsfaktor, för jag har blivit bränd mellan sandalremmarna. Det kliar. Det är inte lätt med sommar, när man inte är van. Och jag badade inte, men när vi stod där i går kväll och tittade på glöden efter solnedgången, så kom det en rask kvinna i badrock, som hon snabbt tog av sig och klev ner i det artongradiga vattnet. Jag vet att det inte precis är vinterbad, men jag hade tvekat.

igen, med maken och den vanliga omgivningen. Gårdagen var en väldigt fin dag, jag skriver ofta att vi har roligt, och jag tycker faktiskt det. Värdinnan har lite andra vanor än jag, t ex gillar hon att stryka och nyligen gick hennes strykjärn sönder, det har varit knepigt för henne. Jag skulle knappt ha märkt det, kan jag säga. Men hur som, så åkte vi via järnaffären och hon kunde handla ett nytt. Lycka! Förstod jag.

Sen åkte vi en utflykt på vägen till kvällsmässan, allt var så otroligt vackert, den vägen vi tog är bland det mest natursköna man kan vara med om. Och rätt som det var stannade vi bredvid en åker där det var trängsel av gäss av olika slag, om jag vore bonde skulle jag nog vara lite tveksam. Och på åkern bredvid var det två gässfamiljer, mamma, pappa och tre kycklingar var, som var ute på finpromenad. Rätt betagande.

Och så kvällsmässan, om Anden och vårt ansvar. Vi sjöng ‘Tyst likt dagg som faller…’, som jag tycker så mycket om. Sen åkte vi hem och efter att ha tuggat lite ost och kex, så gick vi till sjöstranden och solen hade just gått ner, himlen var ljusblå och rosa och det speglade sig i vattnet, bland dom vackraste solnedgångar jag sett. Tror jag, men tror ju alltid att den senaste är vackrast. Andlöst vackert, oavsett. Tacksamhet.

ja, jag sov nästan hela tiden och dessutom väldigt länge, för att vara jag, men jag drömde att familjen skulle flyga till USA, och maken hade inget pass. Och hela drömmen bestod i att vi släpade oss runt på flygplats, nog så tröttsamt, med bagagevagn, och det skulle åkas hiss hit och dit. En lättnad att vakna ur detta inferno.

Och gårdagen innehöll en sån där utomhustillställning med tusentals människor, som gick runt och tittade på bilar, många väldigt gamla, och motorcyklar dessutom. Sen åt vi en varmkorv och tittade ut över sjön och tog en mer stillsam promenad där det var betydligt mindre folkmassor. Och sen satt vi i den varma kvällen och löste korsord. Och pratade.

« Föregående sidaNästa sida »