slog till här, tröttheten över den dumhet som så ofta inträffar i ens liv. För vi fick ett svar på det korta mailet, och det var kanske inte på något sätt oväntat, men ändå väldigt irriterande. Men jag andas in igen. Min enda önskan skulle vara att få lägga saker bakom mig, att gå vidare. Oavsett att detta skulle innebära en ekonomisk, nja brist eller förlust är fel uttryck, förvisso, men det skulle dock innebära en tydlig vinst för somliga, som inte vill inse ekonomiska realiteter. Nå ja, vi traskar vidare, ett steg i taget. Och i morgon får jag ringa diverse telefonsamtal, tröttsamt men nödvändigt. Och kanske, kanske kan vi ändå se slutet av ett åtagande vi inte bett om.