är ibland besvärande. Just nu är det mobilen. Maken bevakar den som en hök. Han är mycket stressad vid blotta tanken på att vi kommer att få två svar på det där mycket korta mailet vi skickade tidigare i dag. Och jag utgår från att det kommer att ta ett tag, och det är ändå inget jag kan göra åt det. Men mobilen alltså. Den surrar till när för mig helt okända personer deltar i nån tråd på fb, där jag gjort inlägg. Och när det kommer nån sorts reklam också, mao rätt ofta. Och maken gastar varenda gång, lite nervöst, – ‘vad var det nu?’. Och nej, jag tycker inte att det är så praktiskt att helt stänga av ljudet. Så jag andas in så långsamt och lugnt jag kan.

I övrigt har jag fäst mig vid ett citat av Daniel Ellsberg om det här varför så få säger ifrån – ‘Det har med den mänskliga naturen att göra – rädslan att bli utfrusen. Folk finner sig i nästan allt, till och med världens undergång, för att slippa bli utfrusna’. Ah ja, världens undergång kanske är att ta i, jag är dock inte helt säker, men inte så långt ifrån går gränsen. Enligt min enkla erfarenhet.