och i det närmaste torkat dessutom, så snart har jag ingen ursäkt att inte sätta mig vid symaskinen igen.

Och jag hade ett antal ärenden ute i folkvimlet, bl a biblioteket, där datasystemet nu fungerade igen. Fast när jag stod där så ringde mobilen och jag gick ut, då kom det förstås en traktor upp på planen framför biblioteket, så då gick jag in i entréhallen och fick en relativt rimlig telefonmiljö. Fast det är klart att det kom en fader, som skulle in med sina små barn på toaletten bredvid, ena barnet hade en söt t-shirt med texten ‘hela havet stormar’ och ungefär så var det också. Nå ja, jag lyckades ändå tala klart, ett samtal vi väntat på ett tag, även om det inte bringade någon vidare klarhet. Men det kan man förstås inte vänta sig, även om det trots allt är konstigt att folk som redan under hösten med stor energi ville avveckla ett gemensamt ägande, nu inte alls signalerar detta. Men ändå, en dag närmare avslut. Kanske. Rimligen.