eller snarare rätt mycket kallare nu. Den där åskan har inte dykt upp än, men det kan komma senare. Äldste och svärdottern deltar i ett sånt där cykelkalas under kvällen och hos dom har det regnat en hel del hittills. Ah ja, cykla kan man väl om det finns mat i förlängningen. Och det är klart att någon var tvungen att ringa om nånting, på ett sätt som Äldste karaktäriserade som passivt/aggressivt, att Äldste skulle göra nånting som jag anser att den uppringande hade kunnat ordna själv, men det är ju enklare att själv slippa göra något. En dag närmare, tänker jag, eller som sonen säger ‘Geduld’ – exakt. Tålamod. En vacker dygd.

I går kväll funderade jag på att ta fram fläkten till sovrummet, men just i dag är det inte aktuellt.

Jag hade tur i dag, när jag gick och handlade, det fanns riktig parmesan, så jag köpte en stor bit. En sorts lycka.