lördag, 26 maj, 2018


å andra sidan, fanns det kvar av den goda ölandschokladen, som jag fick för ett tag sen. Maken och jag delade rättvist. Och när jag fick den gjorde jag ett försök att gå in på deras hemsida, chokladhemsidor är alltid sevärda, men då fick jag nån sorts varning om att detta kunde vara datorvirusbärande, typ, och då blev jag nervös. Men chokladen var väldigt god.

Och för att inte glömma så har jag nu lagt in dom nio kronorna till betalning, jag litar inte helt på mitt minne, om det nu är så lång startsträcka. Dessutom fanns det en bok att lägga in betalning för, det är också pinsamt att missa. Nu har jag inte bestämt mig än, kanske låter jag den ligga lite diskret till nästa avlastning. Ett steg före.

eller snarare rätt mycket kallare nu. Den där åskan har inte dykt upp än, men det kan komma senare. Äldste och svärdottern deltar i ett sånt där cykelkalas under kvällen och hos dom har det regnat en hel del hittills. Ah ja, cykla kan man väl om det finns mat i förlängningen. Och det är klart att någon var tvungen att ringa om nånting, på ett sätt som Äldste karaktäriserade som passivt/aggressivt, att Äldste skulle göra nånting som jag anser att den uppringande hade kunnat ordna själv, men det är ju enklare att själv slippa göra något. En dag närmare, tänker jag, eller som sonen säger ‘Geduld’ – exakt. Tålamod. En vacker dygd.

I går kväll funderade jag på att ta fram fläkten till sovrummet, men just i dag är det inte aktuellt.

Jag hade tur i dag, när jag gick och handlade, det fanns riktig parmesan, så jag köpte en stor bit. En sorts lycka.

den hand man fått, eller hur det nu heter. Jag vet det. Allt annat är fusk. Och samtidigt är jag verkligen inte alls särskilt vårdande, tyvärr, och det här med att leva med någon med en neurologisk skada är inte något jag vänjer mig vid särskilt bra. T ex när vi sätter oss vid frukosten och maken säger att han faktiskt ser i ögonvrån att jag häller upp gröten, ja min reaktion är att då kan han väl vrida på huvudet, så han ser det klart och tydligt. Men han kan inte, tanken dyker bara inte upp.

Och nu är lördagens pärs avklarad, han är ren och nöjd med det, och tvättmaskinen snurrar. Väderappen utlovar att det kan bli åska i eftermiddag. Och jag har bytt duk på köksbordet, jag har nu som princip att använda dom vackra dukar vi har, och sen köpte jag en löpare med blå hortensior, som jag har lagt på mitten. A thing of beauty is a joy forever, typ.