igen, med maken och den vanliga omgivningen. Gårdagen var en väldigt fin dag, jag skriver ofta att vi har roligt, och jag tycker faktiskt det. Värdinnan har lite andra vanor än jag, t ex gillar hon att stryka och nyligen gick hennes strykjärn sönder, det har varit knepigt för henne. Jag skulle knappt ha märkt det, kan jag säga. Men hur som, så åkte vi via järnaffären och hon kunde handla ett nytt. Lycka! Förstod jag.

Sen åkte vi en utflykt på vägen till kvällsmässan, allt var så otroligt vackert, den vägen vi tog är bland det mest natursköna man kan vara med om. Och rätt som det var stannade vi bredvid en åker där det var trängsel av gäss av olika slag, om jag vore bonde skulle jag nog vara lite tveksam. Och på åkern bredvid var det två gässfamiljer, mamma, pappa och tre kycklingar var, som var ute på finpromenad. Rätt betagande.

Och så kvällsmässan, om Anden och vårt ansvar. Vi sjöng ‘Tyst likt dagg som faller…’, som jag tycker så mycket om. Sen åkte vi hem och efter att ha tuggat lite ost och kex, så gick vi till sjöstranden och solen hade just gått ner, himlen var ljusblå och rosa och det speglade sig i vattnet, bland dom vackraste solnedgångar jag sett. Tror jag, men tror ju alltid att den senaste är vackrast. Andlöst vackert, oavsett. Tacksamhet.

Annonser