fredag, 18 maj, 2018


mina barn. Och jag tycker också om mina svärsöner, fantastiska personer. Och så min svärdotter då, jag håller så mycket av henne. Hennes energi, hennes förmåga att få mycket gjort, att uppmuntra Äldste och att vara positiv genom svårigheter. Åh vad jag hoppas att dom kan uppfylla sina gemensamma drömmar. Just nu ser det åtminstone möjligt ut, man vet aldrig innan the fat lady sings, förstås. Jag vet det.

Och det är så vackert ute, jag gick i rätt god tid till mannen med siffrorna, eftersom jag inte riktigt visste när Äldste skulle kunna komma. Jag stod där i solskenet med bokskogen bakom mig, ganska idylliskt faktiskt.

en stund hos oss. Nog är det märkligt ändå. I november började en process, som vi då såg lite mörkt på. Nu har det ljusnat en del, faktiskt. Och det är rätt märkligt, även om jag just nu inte vet hur det blir och inte kan kommentera detaljer i vårt liv, men det är en lättnad att prata med nån som vet hur verkligheten ser ut, skattelagstiftning och allt sånt, som vi inte i vanliga fall ägnar oss åt. Det är förstås lite dystert att tänka på den där kvarskatten, som ska betalas i december, men den dagen får komma då.

Och vi andas lättare nu. Även om det är många detaljer, som maken engagerar sig i med blandat resultat, jag upprepar och upprepar.

på matsedeln under makens avlastning. Italiana (det står så) köttbullar med bulgur. Färgglad kycklingsoppa. Fläsk / köttkorv med rotmos. Och så olika krämer förstås, alltid kräm till efterrätt. Maken kände sig lite tveksam, men det blir förstås fika också. Stup i ett.

Och Äldste och jag ska träffas snart, hos den professionelle mannen, som ägnar sig åt våra siffror. Äldste håller just nu på med en ledningsprofessionell ute i skogen, så det är mycket nu för honom. Det ska grävas ner ledningar bevars och det finns lika många synpunkter på det som det finns boende i trakten. Förstås. Alla vill ha så lite besvär för egen del som möjligt.

vid åtta. Det blir avlastning, tack för det. Maken tycker visserligen att det var alldeles för nyss, men så är det ju. Och den redan innan rätt jobbiga bekanten, som var där förra gången, har hunnit gå ur tiden sen dess. Och jag har skickat efter en bok, som kanske rentav hinner komma. Men för säkerhets skull har jag inte sagt det till maken, han blir så besviken om det trasslar. och vi har ju en och annan bok redan.

Annars har jag varit energisk och gjort en blåbärspaj, som jag tänker att vi tar till kaffet, när nu Äldste är här till lunch. Fast ett tag tänkte jag vaniljsås också, från scratch, men det blir det inte.