torsdag, 17 maj, 2018


få nån sorts besked om den av mig önskade avlastningen nästa vecka, men inget svar har kommit än, tyvärr. Jag skulle verkligen velat veta redan (?) nu, tack, men jag får väl skicka en ny fråga i morgon.

Och så tittar maken på BBC, som förstås är kolossalt engagerade i lördagens bröllop, Thomas Markle som kommer, inte kommer, och nu till slut inte kommer. Och man ser bekymrat in i kameran och undrar vem som nu ska walk Megan Markle down the aisle, och för min del tycker jag kanske att denna vuxna kvinna kunde walk herself down the aisle. Jag vet att man har den seden i anglosaxiska länder, men hon kan antagligen inte vara den enda kvinnan, som haft en krasslig far. Och jag minns Dianas far, som såg så bräcklig ut att man undrade om han skulle ramla ihop, det vore väl synnerligen trist.

molnigt för att jag ska känna att det är rimligt att äta ärtsoppa. Mest för att jag tycker det är gott och bekvämt.

Och jag gick upp i hyfsad tid i morse och satte en limpdeg, en sån där som ska jäsa länge. Och jag har tvättat och betalat räkningar. Maken satte sig ute, fast det inte var direkt sol då, men det är är ändå så skönt. Vi har sovrumsfönstret öppet och ytterdörren, både ljust och mycket luft. Lite frihetskänsla, faktiskt. Och så den blommande trädgården nedanför ytterdörren.

Fast jag höll till mig, då när maken satt ute så hörde jag att någon granne kom förbi och pratade lite. Och jag märker att jag omedelbart känner att jag borde gå ut och liksom styra upp det hela, maken kan trassla till det för sig. Sen känner jag att nej, det är faktiskt inte så att jag måste stå bredvid och skydda honom hela tiden. Det här är han nu, på gott och ont. Jag blir trött på mig själv..