lördag, 12 maj, 2018


på sikt, det där med propplösning i vask. För när jag tittade till när diskmaskinen hållit på en stund, så var det vatten i båda diskhoarna, och det såg inte jätterent ut heller. Och vaskrensaren försvann tydligen i flytten. Nå ja, jag gick till coop och köpte en och det hade  ingen som helst effekt, vattnet bara transporterades från ena vasken till den andra. Och vänliga tips om kokande vatten hade inte heller någon effekt, förstås.

Så jag får handdiska i tvättstugeutrymmet i morgon. Ja ja, det ordnar sig väl, det är lite väl skojigt att skriva att det löser sig, så det gör jag inte.

tyckte jag åtminstone, så jag bytte vintertäcket mot sommardito. Och visserligen är det molnigt, men grönskan fortsätter och allt blir bara lummigare.

Maken är duschad, förstås, och jag funderar lite på hur jag ska ordna på inglasade balkongen, möjligen blir det lite fejkblommor. Jag vet inte riktigt. Och sen tillbringade jag en stund med att förklara åttondelar, fjärdedelar och halvor för maken. Till slut ritade jag cirkeldiagram med olika färger på bitarna, det är mycket som arvsskiften för med sig. Pedagogiken blomstrade. Sen är det en annan sak att en del människor ändå har svårt för enkla samband, det finns situationer jag tänker överlåta åt proffs att förklara.

Och en del saker i vår nuvarande tillvaro tar så väldigt mycket energi, jag bara hoppas att vi närmar oss ett avslut. När sista raden är underskriven, vad gör man då? Andas man in och säger det där man funderat på så länge? Nej, jag tror inte det, för min del, jag tror bara jag reser mig och går därifrån. Åtminstone hoppas jag det. När jag pratade med Äldsta sa vi lite fnissande, att vi kunde kanske dra ihop tjugo personer på släktträff eller så, och då sa hon – ‘fast då behöver vi kanske inte ta med X och Y?’ och jag höll med. Det är nog enklare att träffa släktingar där det enda arvet är det man gemensamt bär i kroppen, när man slipper dela kastruller och stolar och så.