i släkthistorien. Äldsta kom plötsligt ihåg att svärmor givit henne en massa papper om svärfars släkt, och hon började leta i hyllorna och hittade bunten. Den släkting, som letat fram alltihop hade gjort ett energiskt jobb, tydligen. Och dessa släktingar hade rört sig lite stillsamt i trakten. Men vi fastnade förstås hos Magnus Persson, svärfars morfar, och hans hustru Elin Håkansdotter. Dom fick tolv barn, sex överlevde till relativt vuxen ålder, men tydligen for fyra till Amerika, en dotter var blind och blev 77 år och den sista var makens farmor. Hon fick troligen ta hand om både den blinda systern och sin far, som blev änkling och fick slaget, som man sa då. Innan dess hade han ju varit något av en fastighetsmagnat i trakten, det var han som var riksspelman dessutom och vän med sångerskan Christina Nilsson. Men makens farmor hade på något sätt hamnat i Stockholm och gifte sig där med farfarn, som kom från norra Småland och fått anställning på något järnvägsföretag, någon privatbana. Och maken älskade ju sin farfar mycket, så jag gissar att järnvägsfrenesin kommer delvis därifrån, knappast från svärfar, som för all del satt på SJ:s huvudkontor större delen av sitt yrkesliv, men han tyckte inte det var så roligt, faktiskt.