fredag, 11 maj, 2018


i släkthistorien. Äldsta kom plötsligt ihåg att svärmor givit henne en massa papper om svärfars släkt, och hon började leta i hyllorna och hittade bunten. Den släkting, som letat fram alltihop hade gjort ett energiskt jobb, tydligen. Och dessa släktingar hade rört sig lite stillsamt i trakten. Men vi fastnade förstås hos Magnus Persson, svärfars morfar, och hans hustru Elin Håkansdotter. Dom fick tolv barn, sex överlevde till relativt vuxen ålder, men tydligen for fyra till Amerika, en dotter var blind och blev 77 år och den sista var makens farmor. Hon fick troligen ta hand om både den blinda systern och sin far, som blev änkling och fick slaget, som man sa då. Innan dess hade han ju varit något av en fastighetsmagnat i trakten, det var han som var riksspelman dessutom och vän med sångerskan Christina Nilsson. Men makens farmor hade på något sätt hamnat i Stockholm och gifte sig där med farfarn, som kom från norra Småland och fått anställning på något järnvägsföretag, någon privatbana. Och maken älskade ju sin farfar mycket, så jag gissar att järnvägsfrenesin kommer delvis därifrån, knappast från svärfar, som för all del satt på SJ:s huvudkontor större delen av sitt yrkesliv, men han tyckte inte det var så roligt, faktiskt.

kom det ett sms om att glasögonen var klara. Jag hade i går försökt hitta uppgift om affären öht var öppen i dag, dom har stängt på lördagar, det vet jag. Men jag trampade dit och fick ut dom. När jag tog på mig dom, sa mannen bakom disken uppfostrande att man använder båda händerna, när man tar på sig glasögon. Ja ja. Och sen blev jag alldeles förvånad, jag hade liksom vant mig vid den lite mer suddiga tillvaron med dom gamla glasen. Väldigt bra det här.

Sen har man nån sorts rallytävling i trakten, så ett stort antal bilar skulle visa upp sig på torget, hög volym och mycket gasande. Och avstängda gator, men jag cyklar ju.

 

är sommarmat för mig. Nu tog sommaren lite paus i dag, men det var gott ändå. Fast jag tänker färskpotatis, snart.

Och det är ett konstruktionsfel i vår köksvask, lutningen på rören är fel, och i dag blev det väldigt långsamt rinnande. Förstås, just denna fredag. Men jag googlade ‘naturlig propplösning’ och fick upp bakpulver, vinäger och efter ett tag kokande vatten, så jag testade och det gick bättre sen. Jag är ju extremt försiktig med att aldrig hälla fett i vasken och så där, men jag måste nog höra av mig till hyresvärden ändå i kommande vecka.

Sen fick jag ett sånt där konstigt brev från kommunen om semesterersättning och det kändes bara som om jag, som vanligt, inte passar in i systemet. Jag får väl ringa någon på måndag, för jag gissar att i dag är det inte någon idé.

drog vid sidan om oss, åtminstone tror jag det, för jag hörde ingenting. Å andra sidan såg jag österut, när jag stod ute sista gången i går kväll, och då flammade det mellan molnen liksom och inget muller hördes. Lite regn blev det tydligen, så temperaturen är betydligt lägre i dag, men grönskan är fantastisk. Jag blir fortfarande alldeles förvånad, när jag tittar ut genom sovrumsfönstren och det är grönt utanför. Och på granngården står det ett totalt obeskuret äppelträd, som börjar blomma nu, det är verkligen helt ljuvligt.

Och den där boken med kyrkofäder, jag har läst förut om dom tidigaste, men i går halkade jag in på Augustinus och hans mor. Jag blev inte särskilt förtjust i stackars Monika, faktiskt, hon påminner mig om mitt favorithatobjekt i helgonkalendern, San Allessio. Och honom har jag tjatat om innan, men Monika då, hon var lite obekväm med att sonen hade en konkubin (som man tydligen sa i den miljön) eftersom han borde gifta sig mer fördelaktigt, om han nu skulle gifta sig. Att det fanns en liten son också var tydligen inte viktigt. Nåja, trots allt var det länge sen.