för vår del. Men det blev en fin eftermiddag. När vi svängde upp den smalare vägen såg jag att Tvåans familjs bil stod vid kanten, så jag sms:ade henne och hon och hunden och pojkarna var på promenad och kom snart till huset där vi var. Så vi satte oss allihop och fikade i stora rummet och så småningom hade svärsonen pysslat färdigt med sitt och kom också dit. En lite oväntad familjeträff så där. Så härligt, även om vi funderar mycket på hur det ska ordna sig med huset på sikt. Vi kan bara hoppas.

Och Tvåan, alltid omtänksam, hade haft med sig blommor och satt på farmors grav. Och visst var det märkligt att vi satt där i rummet, där svärmor föddes för så länge sen.

Och sen åkte vi hem, den vackra vägen under bokarnas kronor, sjön skymtade här och där, och sen kom vi fram till den lite större vägen, bron som går över ån vi paddlade en sommar för länge sen.