så vackert nu. Och det stora trädet, som jag aldrig tittat på vad det egentligen är, som står på andra sidan om vår vanliga parkering, det fäller löven sent och grönskar sent också, men nu är det på gång.

Och i morgon var det svärmors födelsedag, så i åminnelse av henne har jag bakat en toscakaka i hennes form. Och Äldste sa redan i lördags att göken gol vid hennes föräldrahem, det älskade. Den gjorde det när hon föddes, det sa hon alltid.

Och jag skickade brev till min släkting, så nu blir det spännande om hon svarar.

Det är så varmt och vackert, jag bara hoppas att det blir lite mer sommar än dessa majdagar. Och jag tjatar om det, men det är så fint att maken kan sitta ute och känna sig lite mer rörlig här, det är inte där han har ramlat, så jag hoppas det går bra framöver också och nu känner jag mig lättad över det här med larmet.