tisdag, 8 maj, 2018


att ägna mig åt släkten på Riksarkivet, lite fascinerande för mig själv iaf. Jag hittade farfars föräldrar också, Anders Ericson och hans hustru Stina Lisa Staff, och så småningom får Anders ett annat efternamn också. Och om farfar och farmor finns det plötsligt en anteckning i en av kyrkoböckerna, ovanför deras vigseldatum ‘Borg äkt’ och det förbryllar mig kraftigt, för dom gifte sig 1905 och allmän möjlighet till borgerlig vigsel infördes – så vitt jag vet – 1908. Ja ja, överhet har vi haft lite svårt för i familjen, bevars. Och jag ser också att min farmor tydligen var konfirmerad i svenska kyrkans ordning, men bredvid farfar finns det först frågetecken i konfirmationskolumnen, men senare är frågetecknen överstrukna och ‘ej’ tillskrivet, så någon gång där mellan 1880 och ca 1893 eller så, så måste familjen anslutit sig till baptismen.

Farmor var f ö hela sitt liv en godhjärtad kvinna och tyckte det var självklart att utfordra såväl resande predikanter som luffare, rätt vanliga på den tiden. Och farfar upptäckte att luffarna ristat in tecken i björken nere vid vägen om att där fanns ett vänligt hushåll, så farfar sågade ner björken.

ja, vi har lite sena vanor, jag vet. Och i natt sov jag inte så bra heller, så det var väl bra att jag väcktes. Det var en kommunal handläggare, som ringde om det här med larm. Jo då, det ska gå att ordna. Fast jag minns att det sa dom när vi flyttade in i förra lägenheten också, men tekniken har gått framåt, troligen, där också.

Fast så här i efterhand kan jag bli rätt irriterad, både på personen i somras, som bara sa att larmgruppen inte fanns längre och sen inte frågade vilken sorts hjälp vi behövde. Och jag kan också känna svag irritation över henne, som var här om det där handtaget vid sängen, att hon inte frågade om larm. Men jag vet, var och en har ett mycket smalt eget ansvarsområde och ingen skyldighet att ha fantasi eller eftertanke. Ingen mer än jag har ansvar för helheten och jag har förstås inte kunskap om vad som finns. På något sätt tänker jag att det blir ju billigare så. I sht som maken lyckligtvis inte brutit nånting någon av gångerna han ramlat.