Tigerliljan's Weblog

en aning. Ständigt denna Vessla, som det heter hos Ture Sventon, dvs ständig upprepning. Om man nu tidigare ständigt talat om hur viktigt det är med samråd och information, så är det lite störande när man går bakom ryggen på andra. Men livet blir som det blir, jag inser det. En del förändras inte.

Annars noterar jag att livet förändras. Maken och jag åkte förbi ett litet hus, där någon vi kände bodde många år, hon som bodde där brukade åka vespa till jobbet och mannen hade en liten snickerifabrik och var energisk deltagare i hemvärnet, vacker liten blommande trädgård med flaggstång. Båda är döda sen några år och en köpare tillträdde för ett tag sen och nu vajade den thailändska flaggan för vinden.

dvs man=jag. Jag tog på mig mina alldeles nya, väldigt snygga, sommarskor – typ sandaler med lite klack – när vi åkte till kyrkan i dag. Första dagen utan strumpor, minsann. Och kära söta, så dom klämde på mina stortår, i sht den högra kändes som om den skulle gå av. Men det gjorde den förstås inte, och jag var rätt nöjd med att jag valde ett annat alternativ i går, i dag gick jag väldigt korta sträckor, men det räckte. Lättnaden när jag kom hem och kunde ta av dom var obeskrivlig.

Men frånsett det så var det en lysande dag. Jag stod och pratade med en god vän efter Högmässan, och han sa att det är att bra fantastiskt, det vi får vara med om varje söndag, han menade att om fler insåg det, skulle många må mycket bättre. Han bör veta, han har perspektiv, har man varit överläkare inom psykiatrin har man sett mycket. Att få lägga av sig det som skaver, nog är det en nåd. Och då menar jag mer själen än skorna och kroppen, även om det är en påminnelse, det också.