och solen sken. Visserligen blåser det en del och faktiskt, när vi åt hördes en rejäl åskknall.

Men det är ändå så, att när man vaknar och solen skiner, så är det väldigt annorlunda mot när natten har börjat och tankarna snurrar. I går kväll var det ganska tungt innan jag gick och lade mig. Många tankar på hur lite jag gör, att jag skulle vara mer ömsint, mer förstående, jag kände en stor saknad över att inte ha någon att dela det här med, inte ha någon som kan ge perspektiv på tröttheten och min situation. Och nej, numer har jag inte det, jag kan inte längre anförtro min själ i någon annans händer. Det är ett pågående arbete att förlåta ett svek, att lägga det bakom sig, sår läker långsamt, men ärren är kvar och påminner där i nattens mörker, alldeles förutom den pågående tröttheten.

Men en ny dag är en ny dag. Och mina sidenlakan är tvättade, långkalsongerna också, jag är beredd på resor och en annan vinter. Jag tänker rentav låta bli att stryka lakanet