på den konstiga programmet om Hitlers aska, verkligen väldigt besynnerligt. På många plan. Tre detaljer som jag råkade kunna något om, var helt fel. Och dessutom var det väldigt roligt att se en av Äldstes närmaste vänner för länge sen, som var expert på grejor från Andra världskriget, han gav ett vederhäftigt intryck förstås, rara han. Men väldigt konstigt var alltihop.

Förut ringde Yngste förresten, han hade dessutom skickat en liten film på deras lilla katt, Bismarck heter han, grå brittisk korthår, så söt. När vi pratade, så kliade Yngste honom en liten stund och jag hörde hur han spann. Så pyssligt.

Och det är lite speciellt att vara tillbaka i den vanliga tillvaron. Jag är så tacksam att jag har möjlighet att få lite paus då och då, värdinnan fnissade lite och sa – ‘vi är snart som ett gammalt gift par’, och lite ligger det i det, vi har lärt oss varandras vanor och anpassar oss. Jag är så tacksam över vänskapen med denna fantastiska medmänniska.