blev det här, men det får väl gå. Jag låg kvar i sängen och kände när maken så småningom ville till badrummet, att sen hade jag nog kunnat somna om lite, men då var det för sent. Jag gick till duschen. Och solen skiner och det är kallt. Makens nya långkalsonger, dom så lyckat upphittade, får göra tjänst i dag. Vi ska så småningom bege oss till makens förfäders kyrka här i närheten. Det är tacksägelse för morbrorn, dvs man läser hans namn och ålder och ber för honom. Man har inte gudstjänster lämpade för det varje söndag, så därför blir det i dag, och det fungerar bra för oss. Vi får dessutom titta på den alldeles nya prästen där. Och Äldste och familjen kommer också och vi är bjudna på middag där efteråt. Fast det är lite osäkert hur vi ska hantera det hela, det är kyrkkaffe med semla efter gudstjänsten. Nu råkar jag tycka att kaffe och semla före maten blir lite märkligt, vilket Äldste också tycker, och sen är det förstås frågan om man verkar osocial om man inte går med. Och själva gåendet är ju ett särskilt problem, eftersom det tar tid för maken. Alltid är det nåt.

Men vi får sitta i morbrorns kyrka och det är fint.