tisdag, 30 januari, 2018


mytbildning när det gäller bygdens son, och talar som om alltihop – eller mycket – skulle vara resultatet av skicklig marknadsföring. Och visst finns marknadsföringen där, absolut, men den grundas i vad familjen och bygdens son stod för och var, rakt igenom. Jag påminde maken nyss om ett tillfälle, när jag gjort det jag skulle göra, dvs ordnat papper och utskrifter, sånt som jag gjorde för många. Men just den här gången hade jag ordnat och fixat för denna familj. Och då ringde det på dörren och jag öppnade. Därutanför stod hustrun, med snygga örhängen noterade jag, och ville tacka så mycket och lämnade ett par pocketböcker, som hon själv gillade. Och jag noterade med ett inre leende, att hon kanske blev lite förvånad över den som öppnade dörren, jag hade just tvättat håret och stod där med det utslaget.

Och en annan gång hade dom nyss varit på en liten bilresa i Sverige, och hennes man hade inte varit i kontakt med förtaget på ett och ett halvt dygn, det hade bara varit dom. Nog så exotiskt, så nog ligger det mycket möda bakom den stora framgången.

Annonser

på lilla listan. Bra så. Och jag var uppe och köpte mjölk före frukost, betydligt bättre väder på morgonen än i går kväll. En halv minuts sol också på uteplatsen i förmiddags och fortfarande kan man se fläckar med blå himmel mellan molnen. Och lilla nästminsta var här en stund, jag hade lagom plockat fram svärmors fd tvättkorg i brun plast, som jag stoppade ner alls fotoalbumen i. Svärmor hade verkligen ordnat upp många album på ett beundransvärt sätt. Fast sen fanns det förstås en låda med osorterade, delvis mycket gamla kort. En fantastisk bild på svärmor och hennes syskon och föräldrar, alla barnen ser rätt bekymrade ut. Han som är den enda kvarvarande tittar rakt in i kameran och kan väl vara så där sju år.

Och lilla nästminsta och jag tittade på svärmors alla halsband och grejor, bl a låg där ett par örhängen, mycket svartnade, i silver som jag putsade till lite. På den rörliga delen, som man skulle sticka in i örsnibben, fanns en stämpel kvar, 1881 stod det.