är det allt, inte totalt mörker här vid halv fyra. Så våren är på väg, långsamt. Det kändes ganska långt borta iofs, när jag stod där och skottade bort en bit av snökanten mellan gatan och trottoaren, så maken skulle komma in i bilen. Fast jag lyckades pricka den biten av trottoaren när vi kom hem, så jag slapp skotta dubbelt. Alltid något. Och om det verkligen skulle bli plusgrader i veckan som kommer, så kanske jag slipper skotta nästa söndag. Detta om min inställning till snö.

Jag funderar på att ta fram hammaren och måttbandet och göra om det där med tavlorna lite grann. Ögonmått räcker inte, det inser jag. Äldste använder lasermått, men det tycker jag är fusk.

Och nu får nog efterfirningstiden för Jul räknas som avslutad här. Det betyder betydligt mindre fruktkaka, ost och choklad.