måndag, 8 januari, 2018


kan man grubbla över förstås. Maken är absolut säker på att han haft mässling, han var hos sin mormor och man kallade ut doktor Bergström, så det är klart. Själv vet jag inte. Jag hittade ett vaccinationskort, som mamma sparat, men lilla mamma har inte petat dit nåt om mässling. Vattkoppor och påssjuka, det finns ordentligt. Men mässling vet jag icke. Jag minns flera tillfällen med hög feber och möjligen utslag, mamma ringde till distriktsläkaren och beskrev hur jag mådde och sen skickade man den tidens rejäla penicillin med bussen. Så var det då.

Och på lilla kortet står det att jag vägde 3 790 g när jag föddes och var 51 cm lång. Där ser man, det visste jag inte.

Annonser

eftermiddagsslummer där i fåtöljen, framför tv:n med människor som ska köpa hus i Florida. Och jag somnar djupt. Maken tycker att jag blir så tyst. Mmmm. Och så vill han lyssna på musik, anger något som jag inte kan hitta i den ganska välordnade hyllan med cdar. Och på något sätt är det ändå mitt fel att önskemålet inte finns. Och jag frågar, möjligen lite irriterat – eller definitivt irriterat – om det där kan finnas på nån av vinylskivorna i stället. Ja, kanske. Och då är det inte mycket jag kan göra. Men jag fiskar fram något som han ändå kan tänka sig att lyssna på.

Jag är verkligen inte ett litet solsken när jag precis vaknat mitt i en alldeles för djup och för kort sovstund. Och så Buxtehude på det. Och tanken på kostnaden för glasögonen.

och eftersom den där repan i glasögat sitter precis i blickfokus, så skulle det vara väldigt irriterande att ha det kvar i befintligt skick. Så dom skickar efter ett nytt glas och monterar så småningom, och det kommer dessutom att ta ett par dagar. Jag kan inte påstå att solglasögonen kommer att vara nån vidare bra ersättning. Och om repan varit lite åt sidan hade det fått vara bra ändå, men nu gör jag så här.

fast inte riktigt så kallt som i går. Det var ett elände att skrapa bilrutorna rena, tog mycket längre tid än jag trott. Så kan det vara.

Sen var det en annan sak att jag tittade efter lite mer noggrant sen i badrummet och såg att det där som känts lite konstigt på överarmen var ett blåmärke också. Jag utgår från att jag inte är särskilt benskör, för då hade jag väl kraschat totalt där på skohyllan. Så konstigt att något man gjort så många gånger plötsligt kan gå fel i en liten detalj och sen vet man inte hur det går.

Nu ska vi se vad optikern säger om mina glasögon. Och jag ska titta på ett nytt recept för lunch. Och ja, vi har julgranen kvar.