man alldeles tydligt inte har, men som kan ramla över en. Förut satt jag plötsligt framför kunskapskanalen och fick lära mig om en begravningsplats i York för gladiatorer. Rätt förfärande alltihop. Åttio skelett, prydligt begravda, hälften halshuggna, men allihop starka vältränade unga män, med många läkta skador runt om skelettet. Och dom kom från alla möjliga delar av den romerska imperiet, en av dom absolut största hade smidda metallringar runt fotlederna, förmodligen som en sorts handikapp inför striderna, någon hade dödats av lejon, det kunde man avgöra. Och detta tyckte folk var skoj att titta på. På den tiden.

Något senare påannonserade en annan kanal programmet ‘Gladiatorerna’, det kändes lite sjukt, faktiskt.