ändå om familjen Mann, med rätt stor tacksamhet över att ha betydligt lugnare familjeförhållanden. Och jag tycker fortfarande att den ena var underligare än den andra, den ende som verkar ha någon sorts koll på den verklighet dom flesta av oss lever i, är brodern Golo, och inte ens det kan man vara säker på eftersom bokens författare förut skrivit just om Golo, och rimligen kan antas ha mer sympati för honom. Allihop hade kraftiga depressioner och självmedicinerade frikostigt med både alkohol och tabletter och öht vad dom kunde hitta. Och skriva skulle dom, allihop. Ja, inte mamma Katja då, men hon slapp inte undan, motvilligt givna intervjuer skrevs ut och blev bok ändå.

Och själv ska jag klistra upp krokar i badrummet, en betydligt lugnare tillvaro, som man lyckligtvis klarar utan självmedicinering. Notera att jag inte har synpunkter på medicinering som hålls under kontroll av rimligt utbildad personal, medicin kan vara livräddande och ge livskvalitet, men det där okontrollerade ihällandet av kraftigt verksamma substanser är rätt skrämmande.