mådde tydligen inte alls bra av att ramla i golvet. Kanske får jag betrakta den som avslutad. Men Brauschweig då! Jag kom ut i köket och tittade hastigt på den och den gick rätt! Första gången nånsin. Till och med det fungerar bättre i den här lägenheten, ett litet mirakel.

Och sen blev det ändå lite ont om tid, en jag bet ihop och insåg att jag kunde precis lika gärna plocka in i diskmaskinen när vi kom hem från kyrkan, så det ordnade sig. Det blåste rejält förstås, men solen skiner. Någon hade noterat 10 mm i regnmätaren i natt, hon sa lite bedrövat att när hon låg i natt och lyssnade på regnet, så tänkte hon på den under våren djupborrande brunnen och tyckte att femtitusen var kanske i onödan då. Men någon som stod bredvid tröstade henne att det nog kan bli torka framöver. Och dagens predikan handlade om att ta hand om varann i familjen, jo då. Och vi, som ska sammanträffa med diverse släktingar i morgon, känner att det låter säga sig. Alla släktingar har bevars inte hört just den här predikan. Och maken och jag diskuterade lite strategi inför denna fikastund, och jag förklarade att här gäller det att, än så länge, sitta still i båten och inte säga särskilt mycket. Det kan vara så att den dag närmar sig när man kan skaka hand och gå åt var sitt håll, det blir utmärkt för min del. Men vi är inte där än.