så här på morgonen. Jag är en utomordentligt frisk person, rent allmänt sett, jag vet det. Och jag är tacksam varenda dag för det. Men när något känns fel, går jag igång i all stillhet. För jag har inte precis någon att dela den här stressen med, maken skulle verkligen inte må bra av att oroa sig i onödan. Och om den dagen skulle komma att det inte vore i onödan, ja, då får vi väl ta det då. Men anyhow – jag ogillar diffusa symptom, i morse vaknade jag med tryck i mellangärdet och det är forfarande obekvämt.

Men jag har bäddat sängen, det lär vara en liten detalj, som gör att man kommer igång. Och så har man åtminstone gjort någonting. Och jag har plockat fram spenaten och dom vita bönorna ur frysen, så det blir soppa så småningom. Och tvätten hör jag snurra, lite lugnande. Och jo, jag googlar alla möjliga saker.