söndag, 10 september, 2017


maken – på många olika sätt. T ex när jag avlägsnar mig så kastar han sig på telefonen, lite så. När han är på avlastning så ringer han barnen, inte när han är hemma. Med undantaget i dag då, fast jag hade gått ut för att handla, och då högg han telefonen och ringde till Yngste. För i kyrkan i dag efter högmässan kom det fram en man och pratade med maken, en relativt ung man med skägg, det visade sig att han varit Yngstes musiklärare. Så då kände maken att han ville berätta det för Yngste. Jo, för all del, det var väl rart, fast Yngste satt på café i Budapest. Så kan det vara numer.

Och här på kvällen har jag pratat med Äldste. Vi ska åka dit på söndag och fira lilla största sondottern, det blir bra. Det gäller bara att hitta en lagom present också, lilla hon. Och under samtalet – Äldste var ute och gick med lilla hunden – så fick lilla hunden syn på, eller kanske doft på snarare, en hare tio meter bort. Lycka.

Annonser

jag tror dom går i tid i dag. Och solen lyser blekt, det betyder att det blir varmt i den inglasade. Maken är mycket nöjd.

Och vi tog oss till kyrkan vid sjön. Där hade man gjort om lite, dvs man har hårdgjort ytan utanför kyrkan med nån sorts grus, och det betyder att det är slätt att gå. Innan var det kalkstensbeläggning (?) dvs stora lite ojämna stenar, rätt besvärligt för maken även om det var plan mark, men nu mycket bättre. Rätt mycket folk, många barn och jag höll uppsikt när jag skulle backa ut från parkeringen, det gick bra. Och jag är så oerhört tacksam över möjligheten att börja om, att lämna gamla brister bakom sig.

Nu har vi ätit oxroulader och så kladdkakemuffinsena som bakades i går till kaffet. Och jag har gjort veckans matsedel och ska strax gå och komplettera inför morgondagen. Marmeladen ska kokas också här på eftermiddagen.