lördag, 9 september, 2017


det kanske blir i morgon. Just nu står kladdkakemuffins på diskbänken och svalnar, två äts till kaffet i morgon, och dom andra tio hamnar i frysen. Maken lyssnar på Last Night of Proms, ja jag lyssnar också eftersom vi har rätt openplanliving. Och jag har inte bestämt mig än om jag vill ha en egen tv. Maken har en förmåga att greppa remoten och byta lite hur som helst om han inte är road.

Dessutom torkade jag tvätt i tumlaren och upptäckte ett fack till, som man ska tömma, mycket vatten var det. Och jag är lätt förvånad eftersom den första torktumlaren i mitt liv inte alls hade dom här vattensamlarna, men så var tvätten betydligt blötare när man tog ut den.

Annars funderar jag på höstens resor, det blir trivsamt. Jag tittade på hemsidan för ena boendet, det såg mycket trivsamt ut.

Annonser

med lampan tänd på länge. Det allmänt gråa ute har övergått i regn. Och jag passerade förstås torget på väg till coop och tanken slog mig att möjligen finns det plommon. Det fanns det, så jag stod i en ganska odisciplinerad kö med damer, dom flesta äldre än jag, försedda med rollatorer, som självklart kan användas som murbräcka också. Men jag lyckades få med mig plommon, och jag inser att det betyder att jag måste koka marmeladen snarast. Det är väldigt gott med lite ingefära i.

Och jag har planerat mina nyinköpta cyklamen och hoppas dom ska trivas. Och maken är renskrubbad. Han har fått ett sår på handen, antagligen har han kommit emot tegelväggen under sitt promenerande, men jag hade satt ett textilplåster på, så det inte skulle vätska. Och självklart har man bytt det till ett plastplåster på boendet. Det kanske bara är hos oss, men plastplåster är ett elände, såret under vätskar och blir knepigt. Så tyvärr var det lilla såret jag kladdigt nu, men det ordnar sig väl under min falkblick.