söndag, 3 september, 2017


jag är ju – i princip – en fanatisk läsare av bruksanvisningar. Jag hörde nån gång en siffra på hur många som varje år dör inom svensk sjukvård eftersom folk låter bli att läsa bruksanvisningar. Hur som, nu har jag läst både diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare. Med tvivelaktigt resultat, faktiskt. Diskmaskinen verkade i går inte använda tvättmedlet ordentligt, men så vitt jag kunde läsa mig till, så har jag gjort rätt. Det blir spännande att öppna maskinen sen.

Tvättmaskinen tror jag att jag har gjort rätt med. Men tumlaren är jag tveksam till, det finns så många olika alternativ och den där kondensgrejen satt liksom inte som på bilden. Aldrig kan man vara helt nöjd.

Och så småningom, i slutet av månaden kanske, ska jag tvätta fönstren. Det syns rätt tydligt att tidigare hyresgäst kanske inte tvättat fönster så ofta, om man säger så.

Annonser

mot morgon, eller hur man ska uttrycka sig. Vi sov iaf till halv sju, när maken ville upp. Och jag öppnar alltid fönstret för att få in lite extra luft, när han är i badrummet, och hör på avstånd utryckningsfordon. Nu stängde man visserligen av tutan rätt snabbt, men det är ändå lite stressande halv sju en söndagsmorgon. Jag vet fortfarande inte vad som hade hänt. Sen somnade maken och jag gick upp efter en timme.

En avslappnad frukost och sen till närmaste kyrkan, där man hade extra musiktjosan. Jag ligger ju lite mer åt det stillsamma, men jag var där iaf och bidrog på mitt sätt till mångfald. Vi ska ju alla vara olika, så det var jag som var olik i dag. Och inte ens unga svenska körer låter och rör sig naturligt som baptistförsamlingar i södra USA, om man säger så, men viljan fanns nog. Och framför oss i kön till kommunionen stod en betydligt äldre man i shorts av en modell min pappa köpte innan jag var född.