lördag, 2 september, 2017


om höger häl, det känner jag nu. Men det var så skönt att ta en promenad förut, så det får ordna sig sen. Solen sken precis lagom och det var väldigt få andra människor ute och rörde på sig.

Och nu ska jag sätta mig och läsa lite, jag har två böcker på gång. I går tittade jag på Barnmorskan i East End, där Jennys pojkvän dör på det mest sorgliga vis, och någon säger ungefär till henne – ‘keep on living till you feel alive again’, för det är verkligen inte samma sak. Och jag försöker ta vara på dom där stunderna när livet är ljusare, faktiskt, men det är verkligen inte så att nuet alltid är så mycket att jubla över.  Nog skulle jag önska lite jubel då och då, men i brist på det är det bara att keep on. Ett steg i taget. Lite mer tålamod skulle jag önska, om det fanns en lista.

Annonser

så börjar jag piggna till. Hela morgonen och förmiddagen var väldigt jobbig, det är det där med duschandet och bäddandet som tar så mycket kraft. Men nu så. Jag lyckades rentav hitta nån sorts kondensbehållare i torktumlaren, det fanns inte senast jag använde torktumlare. Teknikens framsteg. Kanske ska jag, som annars alltid gör det, läsa beskrivningen också. Det kan finnas något mer jag behöver veta.

Och med hjälp av lite metalltråd har jag fixat fast en toarullshållare på armstödet till toan. Det har varit en lite irriterande detalj här att hållaren sitter på väggen till höger (tack för det iaf) bakom toaletten, inte helt lättåtkomligt för maken. Nu hoppas jag bara att min lite provisoriska lösning ska fungera. Annars får jag tänka vidare. Och nån sorts sensommar kan man nog kalla det här. I går tog jag en liten halvpromenad, det var bra, och jag försöker tänka att det är bättre med en halv än ingen alls.

möjligen låter det lite slarvigt, men vi tvättar oss rätt regelbundet och svettas inte så särskilt mycket heller i övrigt, så nu har jag bytt lakan efter makens duschande. Som vanligt en muskeluppmjukande upplevelse. Jag sitter på toaringen och vrider mig åt alla upptänkliga håll för att tvätta maken och sen för att torka golvet alldeles torrt under honom, så han inte ska halka.

Och så skrev jag ihop den där lappen till avlastningen i går, och samtidigt undrar jag om någon kommer att läsa den. Men jag kan bara hoppas.

Maken kommer ihåg människor han träffar
läser många böcker

Maken har svårt att komma ihåg saker som ska GÖRAS (hans s k arbetsminne är skadat)

behöver hjälp vid tvättning, att få tandkräm på borsten

att saker står så han ser dem på handfatet

att handduken hänger på höger sida där han når

att få rena kläder (skjorta, strumpor, kalsonger) varje morgon

Man ska INTE fråga honom om medicindosering, han kan inte namnge sina mediciner, han SKA få det som finns i rosetten på morgon, middag och sen kväll.

Maken behöver hjälp vid måltider, helst också haklapp, han ser inte vänster del av tallriken. Han ser alltså INTE saker som dyker upp på hans vänstra sida.