ja, man=jag. Den här gången också. Alltså, det där med bmi. Jag tycker att det är en hel del hittepå över det, faktiskt. Men jag kan ändå inte riktigt behärska mig. Häromdagen tryckte jag på en sån där bmi-beräknarsida. Och jo då, dom meddelade nådigt att jag låg i normalintervallet, och samtidigt passade dom på att påpeka för mig att min ‘idealvikt’ var minsann ett kilo lägre. Och jag blir orimligt irriterad.

Det är ju helt mitt eget fel, jag ska verkligen inte klicka på dessa dumheter. Notera att jag tror att det är en indikator, visst, men det finns så många fler faktorer att väga (ha!) in, ålder och muskelmassa och så. Inte för att just jag har så påtagligt mycket muskelmassa, men principen. Och trots detta så funderar jag nu på det där enda kilot. Kommer det att göra någon större skillnad i mitt liv? Absolut inte, svarar mitt förnuftiga jag, mycket bestämt. Samtidigt är jag, som nästan alla kvinnor, försedd med en rätt usel självbild. Men jag morrar till mig själv att det är bra så här.