väldigt trött. Och jo, jag är trött på vår allmänna situation förstås. I morse när frukosten var klar, gick jag in i sovrummet och hjälpte maken med strumpor och sandaler och han reste sig upp och sa – ‘jaha, nu går jag till badrummet och rensar och borstar tänderna’ och jag sa att det gör du väl ändå inte, vi ska ju äta frukost först. Och då börjar han nån sorts argumentation, som om det är förhandlingsbart. Knappast, när jag står där och just har hällt upp gröten. Och det är det där, som trasslar till det. När han inte minns och inte kan resonera sig fram till vad som är rimligt, så blir han väldigt självsäker och ska förklara för mig varför jag har fel. Och det är egendomligt, minst sagt. Och jag kan inte bara säga ‘jaja’ och traska vidare, jag försöker få honom att förstå, och det går inte där och då. Sen fortsatte trasslet om rutiner en stund, och sen gick han ut den lilla promenaden på svalgången och träffade på grannen längst bort på väg förbi vår dörr, och då stod han en stund och hade ett trevligt och helt normalt samtal.

Tidigare menade han också att det är konstigt när jag säger att han ska testa saker han inte gjort innan. Och jag menade att annars blir han ju sittande. Då kom han plötsligt på att han skulle kanske kunna åka tåg nånstans, och där blev jag ställd. För det är rätt komplicerat att ta sig ombord på tåget, men sen då? När man kommer fram, vart man nu åker, vad gör man då? Att ta sig från tåget är inte heller så enkelt. Det behövs något rimligt i den änden också. Jag frågade honom om han ville åka till den närmaste större stationen och så vänta en timme och åka tillbaka hit, men det tyckte han inte lät som något han ville. Och för min del har jag suttit där alldeles för många timmar redan av livet, men hade han velat så hade jag varit tvungen förstås.

Annonser