onsdag, 16 augusti, 2017


och passade på och hämta ut min noppa-bort, som det förstås kom ett sms om på förmiddagen, men det var bara att trampa bort en vända till till maxi. Kön till paketutlämningen var rätt lång förstås, men alla – eller nästan alla – köer tar slut. Och sen passade jag på att titta upp till fd Bästa Grannen, hon som bott här i lägenheten, när huset var nytt. Hon har nästan slutat röka nu, det är snart dags för operation för henne, och hon vet vad som gäller. Hon är en så bra person, jag hoppas verkligen den här operationen kommer att ge henne nya möjligheter.

Maken trivs på. Nyss satt vi på balkongen, och han är verkligen så positiv till sina nya möjligheter.  För mig är det lite av en omställning, det medges, förut satte han sig i sin älskade fåtölj och sen satt han där. Nya tider.

Självklart finns det en massa saker kvar, som jag kunde ta tag i, men just nu är jag väldigt nöjd och tacksam över att vi bor i ett hemtrevligt hem, för det tycker jag. Så mycket är lättare. Men jag måste komma igång med det här att röra på mig lite mer organiserat.

Annonser

är det ganska ljust på morgnarna, så jag cyklade till maxi vid halv åtta. Befriande lite kunder så dags. Fast jag lyckades inte komma ihåg var kaprisen finns, men den behövs inte omedelbart, så paniken var inte ens nära. Men i morgon gör jag kålpudding, en större sats så jag kan frysa in. Och två middagar roulader med bacon och katrinplommon till frysen ska det också bli.

Och jag fick tag på en sorts konstiga krokar, så jag kunde sätta upp dom motsträviga tavlorna. Så bra. Och när jag stod och kokade gröt sen, så kom ett sms från Tvåan. Dom passerade just utanför med tåget, på väg till sommarlovets sista utflykt. Yngste och jag brukade göra utflykt sista dagen. Jag minns att en gång när jag kom hem och ställde bilen framför huset, så tittade maken efter nån timme och konstaterade att jag hade punktering.