här i hemmatillvaron igen. Resan hem gick snabbt och bra, inga incidenter i min närhet.

Och när jag kom fram till avlastningen så hade någon – väldigt oklart vem – tagit av maken hans fotortos, skenan han har för att inte tappa vänsterfoten framåt, så jag satte på den igen och sa till personalen, som självklart inte alls visste hur det kunde gått till. Nä, och jag bryr mig inte om hur det gick till, jag bara konstaterar att den låg i blickfånget när man kom in i rummet, så den personal, som hade larmat om kaffe, borde ha sett den och gjort något åt det. För maken satt i gemensamhetsutrymmet och drack kaffe med sin ingifte morbror, som nyligen fyllde hundra f ö. Hans son, makens kusin, tar hand om honom i vardagen, men även han behöver förmodligen lite avlastning då och då.

Men nu har jag plockat upp allting, tror jag.

Och jag köpte ingen kappa sen. De tillfällen jag behöver en svart kappa på vinter, så kan jag utmärkt väl använda den jag har. Så nu har jag tjänat jättemycket pengar. Typ.

Annonser