fredag, 11 augusti, 2017


får man väl säga. Jag skulle handla på maxi, man hade bytt scanningstället, och jag drog kortet. Inget hände. Någon som kom strax efter mig tog en scanner och traskade in och jag gick efter och frågade om dom möjligen fått min scanner, men det verkade inte så när vi försökte kolla. Jag uppsökte personal, som kunde kolla mitt kort och se att mitt kort fortfarande var aktivt och låst sen i måndags, då när jag skulle köpa möbeltassar och drog den på scannern. Men eftersom jag insåg att jag skulle behöva köpa fyra påsar och då få 80 små över, så drog jag och nollade och störtade ut och ställde från mig scannern i stället vid utgången. Fel, fel, fel. Då ska man lämna det till personal, för annars spärras kortet. Varje dag en ny kunskap. Och lyckligtvis fanns det en person kvar i affären, som kunde låsa upp, så allt löste sig.

Nu ska jag sätta mig och läsa lite på den fortfarande soliga inglasade balkongen.

Annonser

här i hemmatillvaron igen. Resan hem gick snabbt och bra, inga incidenter i min närhet.

Och när jag kom fram till avlastningen så hade någon – väldigt oklart vem – tagit av maken hans fotortos, skenan han har för att inte tappa vänsterfoten framåt, så jag satte på den igen och sa till personalen, som självklart inte alls visste hur det kunde gått till. Nä, och jag bryr mig inte om hur det gick till, jag bara konstaterar att den låg i blickfånget när man kom in i rummet, så den personal, som hade larmat om kaffe, borde ha sett den och gjort något åt det. För maken satt i gemensamhetsutrymmet och drack kaffe med sin ingifte morbror, som nyligen fyllde hundra f ö. Hans son, makens kusin, tar hand om honom i vardagen, men även han behöver förmodligen lite avlastning då och då.

Men nu har jag plockat upp allting, tror jag.

Och jag köpte ingen kappa sen. De tillfällen jag behöver en svart kappa på vinter, så kan jag utmärkt väl använda den jag har. Så nu har jag tjänat jättemycket pengar. Typ.